knytt

Hela lägenheten har varit en förlängning av min säng idag. Har mest legat under täckena och slappat demonstativt för att visa röran och de odiskade glasen vem som bestämmer. Traskat runt oklädd och utfört små ärenden, såsom kaffekokning, bara för att direkt återvända till sängen och Madame de Beauvoir. Ägnade dock mer tid åt triviala funderingar än åt henne. Dessutom gjorde min mage roliga ljud som lät som technomusik. Ascoolt.

Sängen är mer ett mode ([möud], jfr. Ison & Fille) än en plats. Gränsen dras vid den punkt där man är redo att lämna hemmet för obestämd tid. Typ när man har dushat, klätt på sig och sminkat sig. Så geografiskt kan jag sträcka ut sängen ganska långt. Gå till affären kan man ju göra i pyjamas. Jag vill t o m hävda att man kan gå till skolan utan att lämna Sängen, men det är inte så trevligt. Jag gillar inte Sängen. Det är på något vis handlingförlamande och begränsande att dega på det sättet. Att däremot gå upp, dusha, klä på sig, sminka sig och äta frukost för att sedan gå och lägga sig och chilla under täckena, det är en helt annan grej. Man har lämnat sängen på en symbolisk nivå, och är fri. Slappandet blir ett val, inte en dom.

Så nu har jag bäddat! Haha! Fuck you, bed.