I love your stories, I like your gun
Just nu är det många som har börjat #prataomdet. Om sex och gråzoner. Och jag, som har velat prata om det jättelänge, blir såklart peppad, men inser snart att... vad fan har jag att bidra med? Jag är tom på ord, har inget att säga.
Min bild av sex är, trots att jag har haft mycket bra och roligt sex också, främst något konstigt som man gör frånkopplad från den man ligger med. Jag har aldrig vaknat med någons hand i trosorna, men ofta känt mig smutsig av sex. Eller uttråkad. Det faller inte direkt under gråzonsövergrepp, mina spelregler gällande sex är okränkbara. Men vem ska man uttrycka sin ödslighet för? Personen man ligger med? "Du, jag tycker att det här är jävligt lame men kör på du, jag tar inte direkt illa upp. Försök inte anstränga dig bara, det vinner ingen av oss på om du förstår vad jag menar." När jag såg Nour El-Refai köra sitt oralsexstandupstycke första gången höll både jag och min polare på att ramla av stolen av skratt. Hon beskriver hur dåliga män är på att slicka fitta, även om de ofta framställer sig som riktiga mästare. Poängen och igenkänningsfaktorn låg väl kanske inte främst i att vissa män ovetandes är dåliga på att ge oralsex, utan den där distansen man kan ha till någon man ligger med. Den totala bristen på kommunikation. Att mina sexpartners frågar och försöker kommunicera, men att jag oftast inte pallar utan ljuger, håller käften, fejkar ett intresse. För det kan vara svårt att prata om dåligt sex utan att ha en poäng med det. Då framstår man bara som gnällig och oförmögen att se sin egen skuld i det hela. Men det handlar ju inte alltid om skuld. För mig handlar det om att jag vill få reda på vad fan det handlar om, varför jag känner så här. Eller bara acceptera skulle gå bra det med, prata om det, fucking prata om det. Med någon som vill lyssna. Men när man har knullat runt i alla sina bekantskapskretsar blir det också svårt att prata konkret med någon utan att skuldbelägga denne eller våra gemensamma vänner.
Istället läser jag bloggflödet och hoppas att pågående trend ska växa sig starkare.
Min bild av sex är, trots att jag har haft mycket bra och roligt sex också, främst något konstigt som man gör frånkopplad från den man ligger med. Jag har aldrig vaknat med någons hand i trosorna, men ofta känt mig smutsig av sex. Eller uttråkad. Det faller inte direkt under gråzonsövergrepp, mina spelregler gällande sex är okränkbara. Men vem ska man uttrycka sin ödslighet för? Personen man ligger med? "Du, jag tycker att det här är jävligt lame men kör på du, jag tar inte direkt illa upp. Försök inte anstränga dig bara, det vinner ingen av oss på om du förstår vad jag menar." När jag såg Nour El-Refai köra sitt oralsexstandupstycke första gången höll både jag och min polare på att ramla av stolen av skratt. Hon beskriver hur dåliga män är på att slicka fitta, även om de ofta framställer sig som riktiga mästare. Poängen och igenkänningsfaktorn låg väl kanske inte främst i att vissa män ovetandes är dåliga på att ge oralsex, utan den där distansen man kan ha till någon man ligger med. Den totala bristen på kommunikation. Att mina sexpartners frågar och försöker kommunicera, men att jag oftast inte pallar utan ljuger, håller käften, fejkar ett intresse. För det kan vara svårt att prata om dåligt sex utan att ha en poäng med det. Då framstår man bara som gnällig och oförmögen att se sin egen skuld i det hela. Men det handlar ju inte alltid om skuld. För mig handlar det om att jag vill få reda på vad fan det handlar om, varför jag känner så här. Eller bara acceptera skulle gå bra det med, prata om det, fucking prata om det. Med någon som vill lyssna. Men när man har knullat runt i alla sina bekantskapskretsar blir det också svårt att prata konkret med någon utan att skuldbelägga denne eller våra gemensamma vänner.
Istället läser jag bloggflödet och hoppas att pågående trend ska växa sig starkare.
Kommentarer
Trackback